MED ETT PLASK

[br****]

Dags att dyka i! Dela en intressant och lockande berättelse om ett trevligt minne som involverar vatten. 💦

[Dü****]

Följande var jag själv bara passiv åskådare till, men det var både gripande, vackert och inspirerande att få bevittna.
• Grunden till scenariot var en repsession inklusive suspension från ett kättingspel i uppånervänt läge. Bunnyn Heads Down således, dessutom blindfoldad och hörselsepraverad.
• Under riggningen bjöds bunnyn på oregelbunden och till synes godtycklig mikrotortyr. Nypningar på kritiska punkter, kittling och stick med vässad syl är exempel som beskriver nivån på detta.
• När riggern ansåg suspensionen stabil, tryckpunkter safe och bunnyns pose lagom obekväm ställdes en zinkbalja med vatten på golvet, rakt under bunnyns hjässa. Sedan började medels kättingspelet långsam nedfirning av knytet i riktning vattenbalja, effektfullt ackompanjerat av det karaktäristiska rasslet från det manuella spelet.
Långsamt men konstant och obevekligt kom bunnyhuvudet allt närmare vattenytan.
• Nedfirningen upphörde inte förrän mottagarens näsa och mun var helt under vattenytan.
Stopp. *Stillhet och tystnad*. Under vad som av mig vid tillfället upplevdes som jättelänge.
Sedan: Första reaktionen från bunnyn som börjar orma sig. Ormandet blev fortlöpande mer och mer yvigt tills det plötsligt upphörde. Enbart för att därefter övergå i skakningar och sprattlade.
- Riggern hade hela tiden sedan han jobbat klart med spelet inte rört varken en enda kroppsdel eller någon min, enbart betraktat sitt objekt med ro.
Sprattlandet upphörde plötsligt efter gissningsvis 2 minuter.
• Det var riggerns cue att avsluta rasten och raskt hissa upp dränkningsoffret högt nog att kunna inspektera och säkerställa fria luftvägar samt puls.
Fram med frottébadlakan som blöttes och vreds ur till önskad balans. Dessa visade sig vara de valda redskapen för att stimulera och trigga respiratory recovery.
Efter återhämtad syresättning: *Host Host*. Inte ***rat eller i märkbar affekt, utan diskret och kontrollerat.
• Badlakanen visade sig i detta skede vara potenta multirefskap. Från att trigga reflexer i autonoma nervsystemet till att vara synnerligen potenta Deep Impact Devices.
Riggern/skendränkaren/trollkarlen ömsom brutalfloggade med frottéredskapen så bunnyn dinglade likt en boxningssäck som klappaömsom towelsnappade ytor med tunn och känslig hud på mellanstediepojkemanér, dock med en precision som en prepubertal lymmel aldrig skulle idas träna upp.
• Bunnyn börjar efter kort initialt gnällande att sjunga lågmält och harmoniskt. Troligtvis var det dennes signum att tippa ner i Deep Space 5. Riggern lät henne hållas och flyga där en stund innan nedtrappning inleddes. Inga andra slagredskap än sura badlakan användes.
• Vid tillräcklig medvetandegrad för grundläggande skelettmuskelmotorik vändes den vaknade åter på rätt köl. En landningssoffa knuffades fram och placerades som en gympamadrass under det hängande kollit. När denna positionerats korrekt lyfte riggern högerhanden i luften med en repände i tumgrepp. En dramatisk markering att verkansakten i sessionen var till ända.
• AC-aktens start markerades av att låta armen med repänden snabbt och kraftfullt falla, samtidigt frigörs bunnyn helt och landar pladask i soffan som knuffas undan i skuggorna.
• Inga reaktioner från publiken, inga applåder eller eller gester för hyllningar eller uppskattning. Bara stilla och vördnadsfulla tills stationen avriggats för att sedan sakta skingras under tystnad.
- Jag var inte ensam om att vara tagen av upplevelsen.