jo**** Posted December 30, 2025 Dominans uppfattas ofta som makt: någon leder, någon följer. Men vid närmare eftertanke är kontroll kanske bara ytan. För att någon ska kunna “ha makt” måste någon annan först välja att ge den. Där uppstår tilliten. Är dominans egentligen paradoxal? Den som verkar ha kontroll är samtidigt beroende av den andres samtycke, gränser och närvaro. Utan tillit kollapsar hela dynamiken. Kontroll utan tillit blir tvång. Tillit utan struktur blir kaos. Kanske är dominans inte ett uttryck för styrka, utan för ansvar. Och underkastelse inte svaghet, utan ett medvetet val att släppa taget. I så fall handlar dominans mindre om att ta – och mer om att bli betrodd. Så vad väger tyngst i dominans: illusionen av kontroll, eller det djupare kontraktet av tillit mellan två människor?
Recommended Posts